antyder en viss inspiration från luffararbeten, men som jag ser det handlar det i högre grad om en yrkeskonstnärs mycket medvetna val och tillämpningar.
Tekniken kan delvis ses som en reaktion mot en självupplevd resignation inför måleriets stundtals omöjliga “kravspecifikation”. Mången målare lär känna igen problematiken, men inte alla har funnit en kreativ väg ut. Det kan man med viss rätt påstå att Peter Kinny har. Sällan har jag sett en så autonom och självklar presentation på en så begränsad yta.